Middagslåda

Då mina bröder springer som kenyaner och det är bara drygt tre månader till varvet är det läge för mig att börja med konditionsträningen igen. Hade ju ett bakslag för ett par veckor sedan med kylan men nu är jag på g igen. Har dock lärt mig av mitt misstag och kommer att hålla mig inomhus ett tag. Ikväll blir det spinning. Och då jag åker direkt från jobbet till träningen behöver jag lite käk innan, så ska börja med middagslåda nu.

Igår slängde jag ihop en schysst låda med pasta, kycklingfilé, paprika, fetaost och ruccolasallad (proffsets favorit). Lätt att göra men kan inte bedöma smaken än då jag inte käkat det än.







Igår var det dags för det traditionella söndagsfisket. Igår valde vi de gamla fiskevattnena ute i årydstrakten. Vi började först i Köppe men där blåste det för mycket för gäddan. Dock hade jag lite problem med att hitta mitt spö efter fikat. Trodde jag råkat tappa i det i vattnet, men jag gick ut på fel brygga. Tur att ulle var med och fick syn på det. Lite kul att Lollo hade sagt till ulle för ett tag sedan när de såg nån film att ”hur kan man tappa i ett fiskespö?”

Detta är mkt enklare än man tror, minns en sommarkväll för ett gäng år sedan. Jag och proffset var ute med deras båt. Jag står i fören och kastar, han drar igång motorn och säger. ”Fiska du på, jag kör sakta”. Godtrogen som man är trodde man honom, men istället lägger han i en ordentlig gas och jag flyger bak i båten med händerna mot en draglåda. Lite tjurig sätter jag mig ned och fikar istället. Sedan kör vi vidare mot nästa vik och jag upptäcker då att mitt spö är borta. Jag trodde ulle gömt det men det kan ju inte bara försvinna från båten. Efter en stunds funderande och letande hittar vi mitt spö på havsbotten. Jag måste ha tappat i det när jag föll. Vi lyckades få upp spöet men rullen funkade inte riktigt som den skulle efter det.



Om ni tittar noga kan ni se proffset i vassen.

Åter till gårdagens fiske, vi drog vidare till Edstorpaviken. Proffset hade på känn att det skulle blåsa mindre där och mycket riktigt stämde det. Jag hittade den perfekta bryggan och kände att något var på g. Kort därpå får jag ett ordentligt hugg (mäktig känsla med jerkbaiten). Jag gör mitt mothugg och jag börjar kampen. Tyvärr håller jag bara på en stund innan den släpper. Det är många känslor just då, förhoppning, förväntan och spänning byts hastigt mot en total tomhet.

Det är svårt att säga något om vikten, men det var en ordentlig bjässe. Men min ringrostighet, ovana vid både jerkbait och nya utrustningen gjorde att jag tappade den.

Om ni undrar hur det gick för proffset lyckades han endast fånga sin vante som han lyckades tappa i. Frågan är om vi inte snart får byta hans namn?

//fege