God jul & gott nytt år!

Vi i Team Zorro vill passa på att önska alla läsare en riktigt god jul och ett gott nytt år!

Det går ett rykte på Getavägen att Chrille Pedersen ska starta en egen fiskeblogg. Detta tycker vi i teamet vore bra för då kan vi lära oss lite mer om fisket i Värnern. De enda två orden Kilan kan om Vänern så är det kräklingarna och malgon. Och vi vet ju inte ens om kräklingarna finns eller om det är en vandringssägen? För på detta stället ska det ju finnas hur mycket fisk som helst, tom sälar, men vi har aldrig någonsin varit där.....

Jag kan lugna alla oroliga läsare som funderar på hur jag ska kunna ladda om batterierna och finna motivation till nästa års säsong då man lekte upp en 12 kg:s gädda nyligen. Jag kommer att leta nya utmaningar i nya vatten och världsdelar. Som ni kan se på bilden försökte jag mig på lite farligare fiske förra julen. Och nu i februari ska vi fånga Marlin (eller vad man fångar) på Kuba. Det kommer dock att bli fiske över teamgränserna (jag och Kilan) då inget mer i Team Zorro ville följa med. Lite dålig inställning kan tyckas.....(framförallt från postmannen).

//Fege

Luciafirande

Oj, här sparas det inte på de hårda orden. Men jag ska ta till mig kommentarerna och försöka förbättra mig. Sanningen är att vi gjort en hel del mat den senaste tiden, tyvärr har kameran glömts bort.

Lunchklubben har nu utökats och vi är fyra; jag, peter, jimpa och berg. Förra veckan var temat en touch av sommaren (hamburgare me pommes) och denna vecka var det thai. Men som tur var så var maten inte så starkt att jag behövde skrika efter glass;-) (det fattar nog bara robban och olsson, så hoppas ni läser detta)

Sitter här i ett grått Karlshamn och käkar lite frulle; mackor med heta kräftsjärtar i aoili (jag som sålt oljan i både brödet och kräftsörjan så man kan nästan säga att jag gjort frukosten själv). Har inget att göra så kollar på lite gamla bilder här och får upp wigges mapp från aussieresan. Och strukturerad som han är har han sorterat bilder per dag så blev lite nyfiken på vad jag gjorde på lucia förra året. Och får nog säga att förra årets lucia var en aningens bättre än årets, eller vad tycker ni?

[För att inte riskera att förlora fler vänner än Kilan så har jag valt att inte ta med några bilder i bar överkropp på nån, förutom andy då som ser det som en synd att ha tröja på sig;-)]

V-tecknet funkar i alla lägen....

En modernare variant av V-tecknet

Två hårda grabbar laddar batterierna me lite käk...

Lyckades även få en bild på denna något bortkomna turist.....

Den perfekta solbrännan....

Så nära paradiset man kan komma anser jag.....


Slår man upp coola grabbar i SAOL finner man denna bild...

Wigge kockar för fullt

Vad jag längtar tillbaka till Aussie, tur att det bara är två månader till man är på Kuba!!!!!

//Fege

Jubilar i Team Zorro

Ikväll har det varit stora festligheter hemma hos mig. Peter har fyllt 25 år och det har såklart firats ordentligt av teamet plus familjen Berg och Karl-Henrik. Födelsedagspresenten var ett presentkort i himmelriket aka Fiskeshoppen!

Här firas det stort med kladdkaka, dajmtårta, glass & grädde

Nedan följer ett litet potpurri av Peters tid i Team Zorro.

Peter med sin största fångst för året



Peter med sin minsta fångst för året


Med Peter i teamet har teamets coolhetsfaktor stigit ordentligt...

Vi i teamet förespråkar catch and release, men när vi är i Mien vågar vi inget annat än att ta upp fisken: Peters pappa blir arg annars. På bilden omges Peter aka slaktarn av 1000 myggor. De övriga medlemmarna (jag och Ulrik) väntade hjälpsamt i bilen:-)

Nu när fiskesäsongen är över kommer jag som nämnts innan att lägga upp lite ovisat material med jämna mellanrum. Jag kommer även att börja dokumentera teamets nya påhitt, "lunchklubben". Jag och Peter har börjat med att göra lunch för den andra en dag i veckan, nu har ryktet om denna succé spridit sig så nu ska även Jimpa joina.

Så alla ni läsare kan andas ut, i fortsättningen kommer bloggen att uppdateras oftare.

//Fege

Årets fiskefilm 2008

Så var den äntligen här; The best of Team Zorro 2008

Denna film kandiderar till årets fiskefilm 2008. Det vore kul att få se Team K:s och Team Blåvitts bidrag.

Regissör till detta mästerverk är Peter Johansson.

//Fege

Årets sista fisketur!

We deliver what we promise!

Detta är ett av AAK:s senaste beliefs som alla chefer lyckades klura ut efter tre veckor i bland annat USA, Mexico och London (välinvesterade pengar). Då Team Zorros budget är lite mer ansträngd valde vi helt enkelt att kopiera det rakt av. Fege gick ut på bloggen igår och lovade att vi skulle fånga en stor madame på över fem kilo och då gör vi det också! Men först spolar vi tillbaka bandet några timmar.

Det hela började igårkväll när proffset skulle åka inom Lollos sommarstuga på vägen hem från jobbet och hämta bensindunken till svärföräldrarnas båt. Väl på plats märker allas vårt favoritproffs att båten är på land, mannen har som vanligt ingen koll:-). När vi sedan ska åka och handla försöker han först med de vanliga ursäkterna som att han ska laga mat, iväg osv. När inte detta biter så får han migrän. Så som vanligt blir det fege och Peter som får styra upp det hela med att åka och tanka familjen blomdahls båt samt ut på Coop och handla käk.

Uppstigning 06:15, gårdagens blåst verkade ha lagt sig. Redan på vägen ut kände man på sig att idag var något stort på gång. Förutsättningarna var perfekta, 2-3 sekundmeter, mulet och lite dimma. Vi drar ut i Karlshamns skärgård (kan inte avslöja mera) och vi börjar fiska i lagunen. Då vi aldrig fått nån fisk här väljer vissa av oss att starta dagen med en kaffe och ett par mackor.

Vi beger oss sedan vidare till en vik som teamet har fina minnen från. Fege kastar ut och börjar jerka. Efter några meter slutar han jerka och ställer in rullen lite, då ser han en stor gädda är efter wobblern men den väljer att visa sidan för oss och sedan simma ned på botten igen. Proffset gör som vanligt en fuling och kastar där fege nyss var. Gäddan hugger på proffset wobbler också, men tyvärr inget napp.

Då proffset är hjärnan bakom Team Zorro kommer han med förslaget att vi åker vidare in i viken och låter gäddan vila upp sig en stund. Detta gör vi och en kvart senare är vi tillbaka på samma ställe. Vi radar upp oss på rad och börjar kasta. Är gäddan kvar och vilken av wobblerna ska han välja? Svaret får vi ganska omgående då fege känner att han är på hans wobbler (Jeppan, vad annars!). Då vi på vägen ut bestämde att detta skulle bli mothuggens dag gör han ett ordentligt mothugg. Kampen blir en enda lång nervös väntan på att vi ska lyckas få i den i båten.

Varning! Denna film innehåller en ruskigt stor gädda!

Det finns även en film på själva fighten samt en film där vi har eftersnacket. Dessa filmer kommer att publiceras inom en snar framtid. Men vi kan inte ge er alla godbitar på en gång.

Hela teamet är helt exalterade och vi börjar ringa familj och vänner för att berätta om madamen. När vi lyckats samla oss drar vi vidare västerut. Proffset lyckas sedan fånga ett pjyn på ett kilo.

Peter fick en gädda på 2 kg, den första sedan han kom med i Team Zorro. Så nu är han en fullvärdig medlem. Vi väntar fortfarande dock på att Jimpas förbannelse ska brytas.

Årets fiskesäsong är slut och vi sammanfattar den såhär:

• Den började lite trögt med fiske från land. Detta då det var lite sirap i familjen Blomdahl på att få i båten. När den väl var i började vi plocka en hel del fisk.
  
• Vi minns alla den magiska kvällen i juni då proffset fångade tre gäddor (5,6, 6,5 kg) i Mien. Och vi minns även hur slaktarn rensade dem med såg och tusen myggor runt honom.
  
• Årets två största fiskar fångade Fege med en på 12 kg och en på 7 kg.
  
• Teamet vann två tävlingar; en i Dalsland över the K:s och en i Karlshamns skärgård över Team Peter (innan han blev medlem i Team Zorro).
  
• Teamet har fått två nya medlemmar; Peter Johansson och Jimmy Andersson.
  
• Proffset blev som väntat den i teamet som fångade klart flest fiskar.
  
• Årets regnigaste fisketur gjorde proffset och fege i juli månad. Vi tackar vår lyckliga stjärna att de i det röda huset inte var hemma så att vi kunde ta skydd under deras altan.
  
• Kalle var den i teamet som mest använde sin utrustning till att samla damm i garaget i Älmhult;-)

Som ni kan läsa var det en väldigt lyckad säsong med mycket fisk, kaffe och framförallt många skratt. Järngänget med proffset, peter och fege har hunnit med och diskutera det mesta!

Nästa år tror vi kan bli ännu bättre, båten ska komma i tidigare och så hoppas vi alla att Jimpa ska hinna med och göra en hemsida till teamet.

//Styrelsen

Imorgon smäller det

Igår gjordes de sista förberedelserna inför årets sista fisketur. Min rulle spolades om och det kan låta lätt men det är svårare än man kan tro att få den innersta linan att hamna längst ut på rullen. Det krävdes proffsets hjärna för att lösa det problemet, samt en fege som fick gå runt i hela lägenheten.

Därefter planerades rutten in, eller rättare sagt proffset berättade hur vi ska köra. Och det låter som en riktigt bra plan och får teamet inte en gädda över fem kilo kommer jag att bli besviken. Själv känner jag att storformen närmar sig, det enda som talar emot att jag skulle fånga en stor madame är att jag åkt på årets första förkylning/halsont. Den kan göra att mitt annars så stora tålamod minskar en aning.

Jag kan känna att det är lite orättvist att min bror tog allt immunförsvar mot att träna i kyla. Martin kan springa ute i tio minus utan mössa och ändå inte bli sjuk. Själv räckte det med en 20 minuters runda i måndags för att man ska bli sjuk:-(

Återkommer imorgonkväll med ett gäng bilder på de stora madamerna!

//Fege

Denna blogg ska ju egentligen handla om min matlagning samt Team Zorros fiske. Men då min matlagning är ganska okreativ just nu och fisket lyser med sin frånvaro måste jag hitta nåt annat att skriva om. Jag tappar ju läsare varje dag.

Jag la upp en idé för proffset igår om att man kunde skriva lite om hur det är att vara en fettförsäljare i Karlshamn men fick till svar "ingen fan som bryr sig om det". Så den idén fick jag lägga lite på is. Fast egentligen är det kanske på tiden att jag berättar hur tufft och stressigt livet på AAK är, men det får bli nästa gång.

Idag bjuder vi på lite dramatik a la Grand Canyon. Då jag lider av en aningens höjdskräck var jag inte kaxig under denna filmsnutt. Tydligen så spelade de visst musik och chaffisen berättade en hel del om Grand Canyon i hörlurarna under flygturen. Detta uppskattades av både Erik och Kilan, själv missade jag att skruva upp ljudet så jag fick nöja mig med helikopterljudet....

Filmat av Erik

//Fege

Lika som bär

Imorgon är det dags för maskerad

Äntligen ett fiskeinlägg!

Nu har vi skämt bort alla läsare med jimpas höga klass tillräckligt och det är dags för ett gammalt hederligt fiskeinlägg. Team Zorro har varit lite slöa med fisket den senaste tiden, men ikväll kunde jag smita ifrån jobbet lite tidigare och vi kunde ut och fiska. De andra slutar som vanligt tidig eftermiddag så för deras del var det inga problem.

Men vi spolar först tillbaka tiden till förra söndagen då jag, pappa, proffset och hans pappa professorn drog till Brinkaremåla och testade flugfiske. Tidigt söndagmorgon drog vi upp, papporna i framsätet och sönerna i baksätet. Det var precis som när man var liten.

Vi hade bara ett spö att dela på så det blev inte så mkt fiskande per person, vilket passade mig utmärkt. Flugfiske var skoj men svårt, trots att proffset inte alls var bättre än någon av oss andra var han den enda av oss som lyckades få en fisk, verkar som det gamla ordspråket "bra fiskare har tur" stämde in väl denna dag.


Pappa flugfiskar i ett höstvackert Brinkarmåla.

Proffsets fångst

Tillbaka till dagens fiske, vi fick hålla oss inomskärs då tiden var knapp och det blåste ganska rejält. Idag bestod besättningen av mig, proffset, peter och gästfiskaren Kalle. Då vi inte fått nån fisk de senaste gångerna hade vi inga större förhoppningar. Det enda som talade för att vi skulle få fisk var att vi äntligen slapp Jimpa i båten;-)

Och mycket riktigt fick först Kalle en fisk och sedan som vanligt även proffset. Tyvärr glömde jag kameran hemma så ni får hålla tillgodo med kameramobilen.

Kalle med en gädda på dryga kilot

Proffset i sin flytoverall med en gädda på 1,5 kg kanske

//Fege

Oktoberfest del sechs - das alpvandring continues

Det blir en lång natt i Falkenhütte. Det inte mycket mer än 7-8 grader och jag ligger i mitt underställ, mössa och har tre filtar över mig. Min största talang är inte att somna och jag har till mitt stora förtret glömt öronproppar. Fege däremot är något av världsmästare på just detta och han lyckas nu somna mitt i ett samtal med Kilarn. Det tar inte mer än någon minut innan killen snarkar. En liten stund senare börjar ännu en alpvandrare ett par sängar bort att dra timmerstockar. Men det är inte nog, inom en halvtimme får jag det i stereo när Wigge drar igång till höger om mig, julafton!

När det börjar gry vaknar jag upp och har resans värsta och enda bakfylla, trots att jag inte druckit något. Under natten har det stormat och regnet har öst ner, det blir inte mycket bättre medan vi njuter av vår luxuösa frukost. Österrikiska mackor med marmelad och ost, även en korvskiva skymtar på tallriken, ser geschmäkt!

Något vi lagt märke till under vår vistelse i Falkenhütte är att alla tittar lite skumt på oss. Om det är på grund av Kilarns många frisyrer, Feges moppemustach eller det faktum att vi är fyra svenskar, varav två i gympadojor utan pengar låter jag vara osagt men något är det.

Det hårda vädret avtar och vi gör oss redo för avfärd, Kilarn ska bara packa om sin väska en gång till. Det är ännu ett mäktigt skådespel naturen bjuder oss på. Dimman och molnen dansar kongo mellan bergstopparna medan solstrålarna gör sitt bästa för att titta fram. Vi står och beskådar det hela en stund medan Fege rättar till sin utrustning.

Vi börjar vår nedfärd och lämnar Falkenhütte bakom oss. Dagens väder bjuder in till en massa fotograferande. Jag, Wigge och Kilarn har ständigt en kamera i ansiktet, Fege däremot har ständigt mat i sitt.

Nedfärden är betydligt enklare än gårdagens klättring uppåt och vädret blir bara bättre och bättre. Det är svårt att inte passa på att njuta, en tvåtimmarsfärd förvandlar vi till det dubbla tack vare allt fotande och fikande (Fege måste ju också få sitt).

När vi till slut når vår slutdestination Eng så är det dags för nästa motgång. Ganska signifikativt för hela vår resa så går nästa buss neråt inte förrän om tre timmar. Hungriga och trötta är vi inte särskilt sugna på detta. Återigen får våran alldeles egna superhjälte Wigge steppa upp sitt game och lifta med ett Österrikiskt äldre par och deras gråa dvärgschnauzer. Medans Wigge hämtar bilen slår vi oss ner på ett bergshak och njuter i höstsolen med en bit chokladtårta och kaffe. 

När Wigge återvänder en stund senare bär det av hemåt, men ett litet pitstop för att fylla på matdepåerna är ett måste. Ännu en gång faller valet på en av världens ledande hamburgerhak. Det är viktigt att täcka in allt på kostcirkeln så det får återigen bli två menyer för Jimpa, denna gången går det bättre och ingen köttkoma inträder.

Jimmy P Andersson

Oktoberfest del fünf - das alpvandring

Efter tre timmars kvalitativ sömn står den lilla visaren på sex och den stora på tolv. Jag känner mig fräsch tack vare en lugn afton igår... Tydligen är det inte heller denna gång någon som håller med mig. Wigges klocka har ringt men det är sparsamt med rörelse från de övriga. Naaa, det här håller inte. Återigen beger jag mig in till Mister Blanket och bjuder honom på ett kramkalas, det gillar han!

Som vanligt är Kilarn sist upp och vi står och beskådar hans sovstil, denna morgon visar han sin dominans med en sprillans ny ställning, man kan inte bli annat än imponerad. Till frukost bjuds det på tyska frallor med ost och marmelad. Tyvärr går det inte att vara hardcore idag, skinkan är ser schluss!

En snabbpackning senare är alla färdiga för avfärd mot the great adventure, något jag skulle vilja kalla en kombination av Into the wild och Brokeback mountain. Stämningen i bilen är hög, Jag och Wigge sjunger skönstämmigt med till musiken som strålar ur högtalarna, Fege står för bas och trummor. Kilarn är dock lite mer ekonomisk med sina krafter och tar igen sig efter gårkvällen och utövar sin favoritsport. Killen har gjort att sova till en konstart!

Framför oss tornar de Österrikiska bergen upp sig. Det är en mäktig syn och spänningen i bilen byggs upp ännu mer. Det är ett mäktigt landskap de där alpfolket har byggt upp. Undrar hur lång tid det tar att bygga ett sådant där berg egentligen? 

Vi kommer fram till slutdestinationen och Kilarn vaknar till liv, "aaah schmäärtze!" hans senaste innovation av sovställningar var tydligen inte helt lyckad. Ut ur bilen och rafsa ihop grejerna för att starta vandringen, tror vi iallafall men Kilarn har bestämt sig för att packa om sin väska för fjärde gången så här långt, och det är inte sista gången heller kommer vi att få erfara. Nyheten om att det har räddats fyra svenskar i bergen någon dag innan når oss. Tydligen helt utan erfarenhet och iklädda gympaskor, http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=836335&rss=1399  Amatörer! Ska man upp i bergen måste man vara förberedd både vad det gäller utrustning och uppladdning.

Dags att börja vandringen men vi känner oss lite vilsna redan på parkeringen. Ska vi gå ditåt eller hitåt? Om tyskarna var dåliga på mobil teknologi så är Österrikarna värdelösa på att skylta. 45 minuter senare har vi gått fel tre gånger, och kommit till en återvändsgränd, ingen ultimat början på vår vandring och Fege är redan sugen att börja pilla på nödprovianten. Vi får helt enkelt fråga en snubbe på vägen, återigen är det tur att vi har Wigge som behärskar språket till fullo. Det är guld värt, och det kommer senare att visa sig återigen...

Äntligen på rätt spår, och det stiger kraftigt uppåt. Det här är ingen piece of cake som danskarna säger, det är tur att vi har laddat med bra mat och mycket vätska, annars hade det blivit onödigt tufft. Gång på gång slås vi av det underbara skådespel som spelas upp framför oss, det är fantastiskt vackert och klyschor som, "det här är livet på en pinne" och "de här e gooodit" fälls oftare än träd i den brasilianska regnskogen. 

Många fikor senare börjar vi närma oss vår första etapp, Falkenhütte. En stuga för alpvandrare på 1848 meters höjd. Det har varit en tuff vandring med många hårda stigningar och benen är möra som bratwürstar. Väl framme uppstår ett litet problem vid namn cash (Konstigt att man inte tar kort uppe på en alptopp....). Jag, kilarn och Fege ser att det är lite snålt i kassan och jag börjar minnas att det köptes minsann in en flaska champagne igår igen under mina och Kilarns eskapader. Vi skramlar ihop vad vi har och kommer snabbt till insikt att det här kommer inte räcka både till mat och husrum. Med hungern som råder i Jimpas mage så är en natt ute i det fria helt klart ett alternativ. Återigen kommer Wigges tyskakunskaper väl till pass och en pinsam diskussion senare har vi fått sovplatser till halva priset. Glädjen är nästan euforisk när vi inser att vi nu kan äta både middag, kvällsmat och en frulle dagen efter, ser geschmäkt!

Vi kollar in sovsalen och packar upp och gör oss i ordning för middag,  jag kan säga att pasta bolognesen smakade nästan lika bra som burgaren i fredags. Efter lite mat och vila är det dags för etapp två. Vi ska bestiga Mahnkopfh på 2094 meter. Det är inte lika enkel vandring och på vissa etapper går det nästan rakt uppåt, min höjdrädsla är inte särskilt samarbetsvillig. Cirka 100 höjdmeter från toppen kastar jag in handduken. Jag hade tagit mig upp men det hade blivit en helikoptertur ner. Med tanke på att de hade räddat ett gäng svenskar redan fick jag snällt ställa in den. Där fick jag för att jag var kaxig mot Fege för att han inte var på toppen under sin förra alpvandring. 

Jag slår mig ner och beskådar den vackra utsikten och solen som börjar gå ner bakom bergen. Hovklappningarna från bergsgetterna samspelar med snörasen från bergets baksida. Sämre kan man ju ha det! 

En stund senare kommer våra hjältar ner från toppen och jag är inte sen att visa min beundran. Vandringen neråt kan ta sin början och våra sargade kroppar ser fram emot att få lite välbehövlig vila. 

Jimmy P Andersson

Oktoberfest del vier

Återigen vaknar man upp lagom till soluppgången, denna gången ackompanjerad av vacker fågelsång. Med två hårda men mjuka kvällar bakom sig ska det bli skönt att ta det lugnt en dag. Jag och popsnöret kilarn har bestämt oss för att inget alkoholintag ska ske dagen för alpvandringen. Fege och Wigge ska dock göra ännu ett försök att ta sig in på Oktoberfest. jaja, man märker ju vilka det är som tar den här resan på allvar... Till frukost bjuds det på tyska frallor med ost och marmelad, för den som känner sig riktigt hardcore kan även tysk skinka erbjudas. Ser geschmäkt!

Vi bestämmer oss för att dagen ska gå i kulturens tecken och gör oss reda att ta das U-Bahn in till city. Nu ska här fikas, fotas och flaneras!

Väl nere i U-Bahn möts vi av en smärre chock. Tydligen har fredagens kväll inte gått tyskarna helt obemärkt förbi. Man är nu mera efterlyst av tysk polis...

Efter att ha fikat på tyska specialiteter som kaffe latte, paninis och källvatten beger vi oss ut på  sightseeing. Tack vare fredagens incident kan jag visa grabbarna runt lite och säga att här har minsann jag varit och det där känner jag igen, alla är mäktigt imponerade!

Ett par timmar senare har vi fotat varenda vrå av München och föga förvånande är Fege allas favoritobjekt. Alla vet ju att killen har en stor repertoar att visa upp när det gäller.

En måltid senare är det dags för våra vägar att skiljas. Fege och Wigge ska till Oktoberfest och jag och Kilarn ska hem till lugnets sköna vrå för att ladda inför morgondagen. Ett antal felåkningar i das U-Bahn senare är vi hemma. Kilarn slår sig ner i soffan och yttrar orden "shit va skönt att inte dricka något idag" samtidigt som jag spottar ett gäng kalla längst inne i kylen. Tar ut ett par och frågar om han inte vill ha en Weissbier och jag får ett snabbt svar "Ja, varför inte". Man kan beskylla Kilarn för mycket men sannerligen inte för att vara konsekvent...

Ett par snabba öl senare och surfande på nätet efter aktiviteter att utföra (som om inte Oktoberfest borde vara nog) hittar vi något intressant att besöka. Vi sätter oss återigen i U-Banan och beger oss i riktning Olympiapark för att besöka ett ställe med en massa goda drinkar och schyst liveunderhållning. En fyra timmar, ett tiotal mojitos och några jäger senare ska vi vidare och ägna oss åt vad grekerna kallade pubjumping. Fördelen med att byta ställe efter att ha druckit en öl eller en drink är att man kan byta identitet tämligen ofta. Kilarn var bland annat, en fransk hip-hop artist och något senare min manager när jag var en svensk eurodisco kung. Vi var även skivmoguler som arbetade med tyska idol. Men det som röjde störst uppmärksamhet var när vi var, a gay-couple.  Den äldre damen bakom disken blev väldigt intresserade och undrade om vi inte hade någon film att visa. Jag tog upp min kompaktkamera och sade, självklart men att det kostade extra. Det var hon dock inte villig att ställa upp på men hon var vänlig nog att rita upp oss en karta till Münchens gaykvarter. Som ni kan se nedan så är den väldigt detaljerad. Hon var snäll och skrev ner det tyska ordet för gay ifall vi skulle behöva fråga oss runt.

Återigen börjar hungern inträda och vi beger oss ut i oktobernatten för att få lite mat i oss. Efter alla hamburgarna känner vi att vi måste bryta av lite, det får bli pizza ikväll. På hörnan längre fram ser vi ett pizzaslice-hak, det tar vi säger Kilarn och bestämmer sig för att plocka fram sin italienska. Efter att på knacklig italienska beställt två slices ( eeh una, ehh una) Så säger han "io sono italiano" (Jag är italienare). Var på Pizzagubben skiner upp och drar en jäkla ramsa på italienska och det enda vi uppfattar är att han är från Genoa och att det är kul att äntligen få träffa någon från sitt hemland. Kilarn tappar fattningen och slänger ur sig "sono Americano". Om det är för att Kilarn lurat pizzagubben om sin italienska nationalitet eller för att han inte gillar amerikanare låter jag vara osagt men stämningen är minst sagt något tryckt. Jag är något rädd för att bli serverad en sneezemuffin. 

För alla er läsare som undrade när Kilarn skulle kliva fram som den ledare han är född att vara, this was the time. Jag tror inte ens självaste Hemingway hade gjort Kilarn rättvisa i litterär form. Så det är ingen mening att jag försöker, jag kan bara tacka min lyckliga stjärna för att jag fick närvara.

Jimmy P Andersson

Oktoberfest del drei

Klockan är 07.00, det är dags för uppstigning. En lördag under Oktoberfest kan man inte ligga och dra sig. Tydligen är det ingen som håller med mig om detta så jag smyger in till Fege och ger honom lite lööv alá Skumpa-style. Det får mister blanket att vakna till liv och Wigge är inte sen att haka på. Nu är det bara Kilarn kvar, Mannen som har konstigare sovställningar än vad R-Kelly har sexuella avvikelser. 

Till frukost bjuds det på tyska frallor med ost och marmelad, ser geschmäkt!

Dagens aktivitet blir till att försöka ta sig in på Oktoberfest, någon gång måste man ju lyckas.... Men ack så fel vi har, tälten är överfulla redan tidigt på morgonen (läs 13.30) så vi får återigen lomma där ifrån med svansen mellan benen. Men mastermind Wigge har en plan B, en traditionell Biergarten är nästa anhalt. Jag måste erkänna att tyskarna kan det där med mysiga ölinrättningar och ingen blir besviken över den alternativa destinationen. Väl på plats så skålas det i öl och rumpstekar med kartoffeln. 

Sakta men säkert känner vi våra superkrafter komma tillbaka. Ett gäng timmar och enlitersöl senare är det dags att dra vidare. Vi kommer till slutsatsen att Oktoberfest blir tufft idag med, så vi åker hem till Wigge och har ännu en förfesten am der schwedisher style med strawberry daquiris och Håkan Hellström mixat med vuxenkonstnärsljud. Klockan senare är det återigen dags att bege sig ut i den tyska natten. Denna gång har vi bundit ihop oss i ett snöre för att förhindra eventuella borttappningar. 

Efter en mogen och lugn afton i München känner vi matlusten komma krypande. Och som dom sanna gourmander vi är väljer vi en av de finaste snabbmatsställena som världen har att erbjuda (av finansiella skäl kan vi inte nämna namnet på denna restaurang eftersom vi ligger i förhandlingar om eventuella sponsorkontrakt). Kilarn förklarar stillsamt för mig i kön att han tar denna beställningen, och han ska också göra det med en fransk/engelsk brytning. Tydligen kommer det även ett visst mått av dryghet mixat med djurrättsaktivism tillsammans med denna brytning. "I vuud like ai eeh rhaamburger", är ljudet som kommer ut ur kilarns strupe när det är hans tur. Damen i kassan blir varken förvånad eller imponerad med tanke på var vi befinner oss. Hon pekar på tavlan och frågar vilken typ av hamburgare han vill ha. Den envetne fransmannen fortsätter...  "I vuud like ai eeh rhaamburger". Så här håller det på en stund och enligt skumpa gör givetvis Kilarna a.k.a Fransmannen Karl succe. Men Skumpa är som alla vet utrustad med ett stort samvete och tycker lite synd om damen. För att kompensera allt hon fått utstå så smäller jag in en liten beställning till mig och Karl. Fyra double Whopper cheese deluxe med plusmenyer och cola att dricka. Medans vi får vår beställning så står Karl och förklarar vänligt för daman och alla andra som vill lyssna att "aeh meeat iisa müürrdaar". 

Vi slår oss ner för att njuta av våran nätta måltid och en stund senare inser vi att vi kan möjligen ha tagit oss lite vatten över huvudet. Men det är försent, ett kilo kött per skalle senare är vi på väg in i köttkoma. Som tur är kommer Wigge och Fege till vår undsättning och kan leda oss därifrån. Köttkoma är inget att leka med, efter hjärtinfarkt är det den näst vanliga dödsorsaken i Uruguay under de senaste 50 åren. Vi kommer överens om att en taxi hem är en bra idé och vi kan lägga ännu en fantastisk afton till handlingarna!

Jimmy P Andersson

Oktoberfest del zwei

Dimman ligger tät över München likt krutröken vid slaget om Lützen. Skillnaden är att de grabbarna vet inget om vad ordet ett sant nederlag betyder... Kvällen som började så bra med öl, skratt och barnslig glädje slutade med tårar och frustration

Planet har landat och jag och Fege gör oss redo att äntra tysk mark. Efter ett snabbt uppsamlande av bagage går vi ut för att möta Wigge som ska hämta upp oss. Och där står han i all sin glans i sina lederhosen, Wigge a.k.a das discokung. En snabb bilresa senare är vi i Wigges lya och det bjuds på weisswürst, weissbier och kringelen. Som en känd profet en gång sa "det här är livet på en pinne".

Ett par öl senare är det dags att bege sig in på Oktoberfest. Fege är glad som en speleman och vi får hålla tilbaka honom så att saker och ting inte börjar gå riktigt snett, klockan är trots allt bara 12 am den deutcherer tiden. På Oktoberfestområdet får vi dock inte mycket kärlek eller öl och det endaste som åker ner i hjältarnas strupar är ännu ett gäng kringelen. Öltälten är överfulla och vi kommer inte in, tyskarna tycks ta det här med öldrickande på stort allvar. Telefonen ringer och det är Kilarn, På något sätt har han lyckats komma på ett snabbare plan och till och med fått betalt för att flyga ner till Tyskland. Glädjen och modet kommer tillbaka och vi beger oss återigen tillbaka hem för att ha en förfesten am den der schwedisher style med mjölkdrinkar och Lasse Winnerbäckslåtar mixat med vuxenkonstnärsljud. 

Nivån är hög när det är dags att ta tunnelbanan in till city. Fege is on fire och droppar skämt efter skämt, Vi andra tre har inte en chans. Det här är Feges kväll och ingen annans. Wige väljer ut ett bra place för oss att hänga, en nattklubb som hade gjort självaste David Hasselhoff überglad. Väl inne är det dags för Long Island, alla vet att denna kärleksdryck kan bara föra goda saker med sig. Kilarn bjuder och när de är nere tycker jag att det är min tur att bjuda igen. Tyvärr är omvandlingen från Svenska kronor till Euro inte så smidig som jag tänkt mig och jag ser en 1,5 liters moe´t för 190 Euro som ett klipp, de e klart vi ska ha en sån. Helt plötsligt blir man VIP och damen bakom disken rensar ett bord vid dansgolvet där det sitter lowlives och dricker en brygd gjord på malt, huml, jäst och vatten. Efter ett gäng glas champagne är det dags att entra dansgolvet Och det är då det händer. På tre snabba (eller möjligtvis en halvtimme) Kommer vi ifrån varandra. Ett ödesdigert misstag som leder till oanade konsekvenser. Att stället också är byggt så att man måste irra sig fem trappor ner, på något sätt finta sig förbi vakterna och komma ut på en bakgata så att man sedan inte kan komma in igen är för mig en gåta. Väl där ute är jag alldeles ensam i den kalla höstnatten. Och tyskarna verkar inte vara särskilt inne på det här med mobil teknologi så det gå inte heller att få tag i någon av de andra. Med berått mod kommer jag till slutsatsen att det är bara att försöka ta sig runt kvarteret och in på stället igen men det visar sig lättare sagt än gjort. En timme eller två senare är jag ännu mer vilse och jag känner hur lunginflammationen tar ett kraftigt tag om mig. Jag har inte lång tid kvar nu. För att hålla gnistan uppe ringer jag ett fyllesamtal till Sverige för fem spänn minuten och pratar av mig med Larsen. Ekonomiskt är ordet för dagen... När allt hopp nästan är ute och de sista livskrafterna håller på att fösvinna får jag äntligen tag i Fege som efter mycket om och men lyckas samla ihop oss på ett McDonalds. Det är den godaste hamburgaren i hela mit liv och jag njuter av varenda tugga med tanken fortsatt gnagande i mitt bakhuvud att jag mycket väl hade kunnit falla offer för den hårda kalla tyska storstadspulsen. När burgaren är nere är det dags att fortsätta, natten är ung och vi har stora saker att uträtta.

Jimmy P Andersson

Oktoberfest, del eins

klockan är 04.45, en ferarriröd Volvo 440 svänger in på borgvägen ackompanjerad till det lätt smattrande höstregnet som för tillfället råder. Den försat etappen på vår resa är på gång att ta sin början. En farlig men ack så nödvändig resa genom den skånska myllan för att så småningom nå fram till Svågertorp och vidare över das brücke till Kastrup. Fege pratar fett, Fege älskar fett, Jimpa älskar Fege, så Jimpa lyssnar.... Resan flyter på utan större incidenter, 440 håller och vi svänger in på parkeringen. Det är inte alldeles lätt att välja... Ska vi stå på Kanada, Tysklands eller Nepals parkering? Efter en tids dryftande faller valet på Nepal. Inte helt omöjligt är det av sympatier för lamor som fäller avgörandet. Ett biljettköp och en tågresa senare är vi i Danmark. bagaget checkas in och Fege gör sig rolig över en stackars dansk som har ansvar för att vinka in alla resande till säkerhetskontrollen. Men jag får ge honom att han såg fan oproportionerlig ut alltså... Telefonen ringer, det är kilarn som Fege har på tråden. Mannen med det stora hjärtat som endast överskuggas av hans vader. Han ska flyga från El Stockholmo och möta upp oss i München efter en detour genom schscweiyz (eller hur det nu stavas....). En Panini senare är det dags att gå mot gaten, palnet ska bordas men fege har unfinished bussines. Han måste pissa, mannen som planerar allt in i minsta detalj har glömt att tömma sin blåsa och den elaka städtanten har blockerat ingången med sin vagn. Fege försöker med handikapptoan men det går inte vägen, om det är inkompetens eller samvetet över att han inte är handikappad som spelar in låter jag vara osagt men han lyckas inte få till det. Med fege pissnödig som en älg boardar vi planet och lyfter mot sydligare breddgrader, Euforin sprider sig i kroppen. Snart är det Oktoberfest......

Jimmy P Andersson

Besvikelse!!!

Igår var delar av Team Zorro (fege, jimpa och ulle) ute i sina hemvatten. Fisket var trögt, grymt lågvatten samt nordvindar gör att det är svårfiskat. Sedan kan man ju inte räkna med att får någon fisk när man ligger ner i båten och dricker kaffe hela fisketuren.
Den nyinköpta "bruntorsken" fck känna på vattentempen men verkarde som om den inte ville locka till något hugg. Jimpa var ju med och när han e med så får vi ingen fiske, men någon gång ska väl den förbannelsen brytas?!. När kl glämtade hemfärd så small det till på bruntorsken, ett bra hugg. Jag kände direkt att det var tyngd i den, och fick även se den innan den drog ner mot botten för att ställa sig där. Efter en stunds brottande och pumpande så tänkte jag att den skulle in i båten. Men i samma andetag så släppte den fina madamen, uppskattnigsvikten 5-7kg, besvikelsen var total. Och återigen fick man släppa loss lite svordomar.:(
Fege gjorde vad han kunde för att skapa bättre förutsättningar i vattnet, muddrade botten fint för gäddorna.

/
Proffset

Mien

Som vissa av er hört på omvägar var Team Zorro ute och fiskade igår. Trots att Mien de senaste gångerna varit dödare än döda havet gav vi den en sista chans, men tyvärr var det lika dött som vanligt. Antar att det känns skönt för Team Blåvitt, Team K:s och Team Shanghai att även Team Zorro ibland kan gå lottlösa. Tycker även att Team Zorros heder återuppstod lite förra gången vi var i Pukavik efter Kalles misslyckande i tävlingen mot bröderna Karlsson.

Vi fick däremot en påminnelse om att hösten är här och det snart är dags för Peter och mig att köpa flytoverall:-)



Vi fick plats med fyra personer i Peters lilla båt med en 1,5 hk motor, dock rodde Berg båten snabbare än när motorn var igång.


//Fege

pukan

Pallar inte skriva, bilderna får tala.

/proffset.

/proffset

Tillökning

Ska bara meddela att Team Zorro har fått tillökning. Våre gode och långe vän Peter J har valts in på grund av att han har en stor sjö samt är bra med "batongen" när väl gäddan ska till matbordet. Nästa person att ingå i teamet är vår nye webbdesigner, Jimpa A; styrka får aldrig någon fisk och för med sig en massa otur till oss andra.

Vi hälsa dem hjärtligt välkommna

/
Zorro!!!!

Team Zorros nya fiskelåda

Proffset kan det här med fiske, men i övriga livet är han ganska slö (vilket iofs alla getavägsbo är). Han har under hela sommaren lovat fixa en spann till våra wobblers. Men det har varit den ena ursäkten efter den andra så till slut orkade jag inte vänta längre utan jag fick fixa fram en. Sedan har profffset fixat till den fint med hållare och grejer.



Team Zorros nya fiskelåda

Nu väntar vi med spänning på att våra nya teamtröjor ska komma!

/Fege

Proffset på egna äventyr

Får väl erkänna Wigge att mina matbilder är ganska förbaskat kassa. Till mitt försvar försöker jag väl inte särskilt mycket.

Idag var det tänkt att jag och proffset skulle ut och fiska med familjen Paulssons båt. Men jag valde att åka till Kent Jeltzins sommarstuga på Öland och ha en trevlig grillkväll med lite yngre förmågor istället. Så proffset fick ta med sig sin bättre hälft å ut och fiska. Men det gick likabra utan mig och proffset fångade en fin madame på fem kilo.



Proffset med en madame på fem kilo.

Hur gick det för Team Blåvitt och Team K:s i helgen?


/Fege