Oktoberfest del vier

Återigen vaknar man upp lagom till soluppgången, denna gången ackompanjerad av vacker fågelsång. Med två hårda men mjuka kvällar bakom sig ska det bli skönt att ta det lugnt en dag. Jag och popsnöret kilarn har bestämt oss för att inget alkoholintag ska ske dagen för alpvandringen. Fege och Wigge ska dock göra ännu ett försök att ta sig in på Oktoberfest. jaja, man märker ju vilka det är som tar den här resan på allvar... Till frukost bjuds det på tyska frallor med ost och marmelad, för den som känner sig riktigt hardcore kan även tysk skinka erbjudas. Ser geschmäkt!

Vi bestämmer oss för att dagen ska gå i kulturens tecken och gör oss reda att ta das U-Bahn in till city. Nu ska här fikas, fotas och flaneras!

Väl nere i U-Bahn möts vi av en smärre chock. Tydligen har fredagens kväll inte gått tyskarna helt obemärkt förbi. Man är nu mera efterlyst av tysk polis...

Efter att ha fikat på tyska specialiteter som kaffe latte, paninis och källvatten beger vi oss ut på  sightseeing. Tack vare fredagens incident kan jag visa grabbarna runt lite och säga att här har minsann jag varit och det där känner jag igen, alla är mäktigt imponerade!

Ett par timmar senare har vi fotat varenda vrå av München och föga förvånande är Fege allas favoritobjekt. Alla vet ju att killen har en stor repertoar att visa upp när det gäller.

En måltid senare är det dags för våra vägar att skiljas. Fege och Wigge ska till Oktoberfest och jag och Kilarn ska hem till lugnets sköna vrå för att ladda inför morgondagen. Ett antal felåkningar i das U-Bahn senare är vi hemma. Kilarn slår sig ner i soffan och yttrar orden "shit va skönt att inte dricka något idag" samtidigt som jag spottar ett gäng kalla längst inne i kylen. Tar ut ett par och frågar om han inte vill ha en Weissbier och jag får ett snabbt svar "Ja, varför inte". Man kan beskylla Kilarn för mycket men sannerligen inte för att vara konsekvent...

Ett par snabba öl senare och surfande på nätet efter aktiviteter att utföra (som om inte Oktoberfest borde vara nog) hittar vi något intressant att besöka. Vi sätter oss återigen i U-Banan och beger oss i riktning Olympiapark för att besöka ett ställe med en massa goda drinkar och schyst liveunderhållning. En fyra timmar, ett tiotal mojitos och några jäger senare ska vi vidare och ägna oss åt vad grekerna kallade pubjumping. Fördelen med att byta ställe efter att ha druckit en öl eller en drink är att man kan byta identitet tämligen ofta. Kilarn var bland annat, en fransk hip-hop artist och något senare min manager när jag var en svensk eurodisco kung. Vi var även skivmoguler som arbetade med tyska idol. Men det som röjde störst uppmärksamhet var när vi var, a gay-couple.  Den äldre damen bakom disken blev väldigt intresserade och undrade om vi inte hade någon film att visa. Jag tog upp min kompaktkamera och sade, självklart men att det kostade extra. Det var hon dock inte villig att ställa upp på men hon var vänlig nog att rita upp oss en karta till Münchens gaykvarter. Som ni kan se nedan så är den väldigt detaljerad. Hon var snäll och skrev ner det tyska ordet för gay ifall vi skulle behöva fråga oss runt.

Återigen börjar hungern inträda och vi beger oss ut i oktobernatten för att få lite mat i oss. Efter alla hamburgarna känner vi att vi måste bryta av lite, det får bli pizza ikväll. På hörnan längre fram ser vi ett pizzaslice-hak, det tar vi säger Kilarn och bestämmer sig för att plocka fram sin italienska. Efter att på knacklig italienska beställt två slices ( eeh una, ehh una) Så säger han "io sono italiano" (Jag är italienare). Var på Pizzagubben skiner upp och drar en jäkla ramsa på italienska och det enda vi uppfattar är att han är från Genoa och att det är kul att äntligen få träffa någon från sitt hemland. Kilarn tappar fattningen och slänger ur sig "sono Americano". Om det är för att Kilarn lurat pizzagubben om sin italienska nationalitet eller för att han inte gillar amerikanare låter jag vara osagt men stämningen är minst sagt något tryckt. Jag är något rädd för att bli serverad en sneezemuffin. 

För alla er läsare som undrade när Kilarn skulle kliva fram som den ledare han är född att vara, this was the time. Jag tror inte ens självaste Hemingway hade gjort Kilarn rättvisa i litterär form. Så det är ingen mening att jag försöker, jag kan bara tacka min lyckliga stjärna för att jag fick närvara.

Jimmy P Andersson