Oktoberfest del sechs - das alpvandring continues

Det blir en lång natt i Falkenhütte. Det inte mycket mer än 7-8 grader och jag ligger i mitt underställ, mössa och har tre filtar över mig. Min största talang är inte att somna och jag har till mitt stora förtret glömt öronproppar. Fege däremot är något av världsmästare på just detta och han lyckas nu somna mitt i ett samtal med Kilarn. Det tar inte mer än någon minut innan killen snarkar. En liten stund senare börjar ännu en alpvandrare ett par sängar bort att dra timmerstockar. Men det är inte nog, inom en halvtimme får jag det i stereo när Wigge drar igång till höger om mig, julafton!

När det börjar gry vaknar jag upp och har resans värsta och enda bakfylla, trots att jag inte druckit något. Under natten har det stormat och regnet har öst ner, det blir inte mycket bättre medan vi njuter av vår luxuösa frukost. Österrikiska mackor med marmelad och ost, även en korvskiva skymtar på tallriken, ser geschmäkt!

Något vi lagt märke till under vår vistelse i Falkenhütte är att alla tittar lite skumt på oss. Om det är på grund av Kilarns många frisyrer, Feges moppemustach eller det faktum att vi är fyra svenskar, varav två i gympadojor utan pengar låter jag vara osagt men något är det.

Det hårda vädret avtar och vi gör oss redo för avfärd, Kilarn ska bara packa om sin väska en gång till. Det är ännu ett mäktigt skådespel naturen bjuder oss på. Dimman och molnen dansar kongo mellan bergstopparna medan solstrålarna gör sitt bästa för att titta fram. Vi står och beskådar det hela en stund medan Fege rättar till sin utrustning.

Vi börjar vår nedfärd och lämnar Falkenhütte bakom oss. Dagens väder bjuder in till en massa fotograferande. Jag, Wigge och Kilarn har ständigt en kamera i ansiktet, Fege däremot har ständigt mat i sitt.

Nedfärden är betydligt enklare än gårdagens klättring uppåt och vädret blir bara bättre och bättre. Det är svårt att inte passa på att njuta, en tvåtimmarsfärd förvandlar vi till det dubbla tack vare allt fotande och fikande (Fege måste ju också få sitt).

När vi till slut når vår slutdestination Eng så är det dags för nästa motgång. Ganska signifikativt för hela vår resa så går nästa buss neråt inte förrän om tre timmar. Hungriga och trötta är vi inte särskilt sugna på detta. Återigen får våran alldeles egna superhjälte Wigge steppa upp sitt game och lifta med ett Österrikiskt äldre par och deras gråa dvärgschnauzer. Medans Wigge hämtar bilen slår vi oss ner på ett bergshak och njuter i höstsolen med en bit chokladtårta och kaffe. 

När Wigge återvänder en stund senare bär det av hemåt, men ett litet pitstop för att fylla på matdepåerna är ett måste. Ännu en gång faller valet på en av världens ledande hamburgerhak. Det är viktigt att täcka in allt på kostcirkeln så det får återigen bli två menyer för Jimpa, denna gången går det bättre och ingen köttkoma inträder.

Jimmy P Andersson